Tvåkammarriksdagens historia

Vår nuvarande enkammarriksdag har funnits i drygt femtio år. Att riksdagen ska ha en kammare tas numera för givet. De flesta är för unga för att ha egna minnen av föregångaren tvåkammarriks dagen. Ja, majoriteten var inte ens född vid skiftet, när två blev en.

Femtio år har gått, och glömskan har tagit över. Ändå var det under tvåkammartiden – som mycket av vårt nuvarande samhälle formades. Att förstå hur systemet med en första och en andra kammare fungerade kan skänka nya perspektiv på dagens politiska liv. I boken behandlas exempelvis hur första kammaren, på grund av valreglerna, var en konservativ bastion fram till den fulla demokratins genombrott kring Från talet kom den i stället att bli en räddningsplanka för de regerande Socialdemokraterna. Med bara en liten överdrift kan vi säga att första kammaren var av görande för hur folkhemmet byggdes upp.

Torbjörn Nilsson och Josefin Hägglund har åstadkommit både en historisk skildring av tvåkammarriksdagens tid och ett antal intervjuer med politiker som var med när det begav sig. Antingen som ledamöter i den avskaffade riksdagen, eller som nykomlingar i den nya enkammarriksdagen. På så sätt kopplas histo

Tvåkammarriksdagen - politiskt system på grund av elitstyre

I den tvåkammarriksdag vilket hade införts bestämdes rösträtten och valbarheten av individens ekonomiska ställning. Borta fanns den gamla ståndsriksdagens indelning i adel, präster, borgare och bönder. Adeln ägde då representerats av varenda släkts överhuvud. Biskopar samt andra från kyrkans män var självskrivna i prästeståndet. Nu skulle alla väljas. Ändå dominerades den nya riksdagen från samma grupper: adliga godsägare, ämbetsmän, företagare och självägande bönder. Krav på lön och förmögenhet uteslöt stora delar från befolkningen.

Bild: samling Gävleborg

Del från ett reklammedel utgivet från Socialdemokratiska arbetarepartiet Illustrationen existerar en karikatyr på tvåkammarriksdagens ojämlikhet jämfört med en mer modernt valsystem baserat på allmän och lika rösträtt. vid den en gungbrädan balanserar en man med 5 röster mer än fler människor, vid den andra väger fler människor tillsammans med varsin röst tyngre än en mans röst. 

Reformens upphovsman, Louis dem Geer, ägde förklarat för att syftet plats att förhindra ”ensidiga samt förhastade beslut” samt trygga ”bildningens samt förmögenhetens talan”. Rikedom ansågs bevisa personens kompetens. dem mer förmögna

Tvåkammarriksdagen

Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. () Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Den här artikeln handlar om den tvåkammarriksdag som fanns i Sverige. För tvåkammarsystem, se tvåkammarsystem.

Tvåkammarriksdagen var ett tvåkammarsystem som utgjorde Sveriges riksdag från till Den bestod av Första kammaren och Andra kammaren. En enkammarriksdag ersatte tvåkammarriksdagen

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

I Sverige hade ståndsriksdagen blivit kraftigt föråldrad. Den representerade inte ens vissa förmögna patroner, läkare, universitetslärare med flera, även om jämkningar och försök att reformera systemet och låta vissa av dessa grupper få ingå i bland annat borgarståndet hade gjorts. Dessutom hade broderlandet Norge haft en folkrepresentation, Stortinget, vald som en kammare ända sedan (en mer modern representation, ej uppdelad i ständer).

Ståndsriksdagen ersattes av en tvåkammarriksdag genom representationsreformen Andra kammaren var direktvald av de röstbe