Att skälla betyder

skälla

Vad betyder skälla? Här hittar du förklaringar, böjningar, uttal med mera

(skällde, skällt, skäll, skälla, skäller)

Vad betyder skälla?

skällaverbbildligt "gräla"
  1. låta som en hund
  2. tala eller skrika upprört till eller med någon
  3. producera det ljud som en hund kan producera
exempel:
  • hunden skäller
  • han skällde på sin fru
Snabblänkar

Besläktade ord till skälla

Skälla på engelska

Ordets historia/ursprung

skälla, sbst., fornsvenska skylla, bjällra,liten klocka - fornisländska skella, skramla, a ds., medellågtyska ( - ) schelle, bjällra, fornhögtyskascella (ty. schelle), av urgermanska *skellön (ej,med Torp. Etym. ordb. södra , *skalliön),till urgermanska st. verb *skellan, ljuda, skramla,smälla o. d. = fornsvenska skcella (ipf. ; jämför gamla bibelövers.: 'så att detskall i markene' l Sam. 4: 5), fornisländska skjalla,no. skjella, medellågtyska ( - ) schellen, fornhögtyska scellan,ägs. sciellan, till en urindoeuropeiska rot (s)kel i grek.kélados, larm, kaléö, kallar, nyhögtiska hell,klar, egentl.: ljudande, osv.; se f. o. skälla 2. - En biform härtillär dalm. skuälla (ipf. skuall), medana-logiskt w eller möjl. av en växelrot sk^el,som dock enl.

Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.

Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.

Om du redan har köpt en prenumeration, logga in

  • att skälla betyder

    • SKÄLLA &#x;äl3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (TullbSthm 26/9 osv.) ((&#x;) -er TbLödöse (), Fernander Theatr. 38()); äv. (på Gotl., bygdemålsfärgat) SKÄLL &#x;äl4, sbst.4, r. l. f. l. n.; best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.

    Ordformer

    (skell- (schie-, skie-) &#x; skäll osv. skäll- (siä-, skiä-, skjä-) c. osv. -a (: skellona, sg. best., efter prep.), c. osv. -e &#x; -en, sg. best. osv.)

    Etymologi

    [fsv. skälla; sv. dial. skälla, skälle, f., sv. dial. (Gotl.) skäll, r. l. f. l. n.; jfr fvn. skella, nor. dial. skjella, båda: skramla, mlt. schelle, fht. scella (t. schelle); till SKÄLLA, v.1 &#x; Jfr SKÄLLE, sbst.3,SKÄLLTÅNG]

    1) små öppen ur (se ur, sbst. 1) smidd från tunn plåt l. tillverkad av virke o. försedd med enstaka l. numeriskt värde kläppar (stundom äv. angående liknande gjuten klocka); inom sht ifall sådan ur (jfr ur, sbst. 1 f) såsom hänges beneath halsen vid husdjur (för att man skall behärska höra plats det befinner sig); förr äv. angående klocka l. bjällra fäst på klädsel (se NARR-SKÄLLA); jfr BJÄLLA,BJÄLLRA, thm 26/9 (En mus)gaff .. thetta Rådhet, at man skulle binda een skälle vppå Kattan. Balck Es. (). Klagades öfwer sqwaller samt osanna Ryktens utspridande, samt beslöts .. att